Vi har funderat lite mer idag på det här med att vänta att berätta. Varför ska man egentligen vänta att berätta det tills tre månader har gått? Jag menar för familj och så. Säg att nåt går snett, att man får missfall, då vill jag ändå att mina föräldrar ska veta det. För man lär ju bli ledsen. Och vara det ett tag. Vi bestämde oss i alla fall för att säga det ganska snart, vi ska skriva in oss på mödravårdcentralen efter Kristi Himmelfärds-helgen nästa vecka och därefter ska vi säga det. Iiiiiiii, jag längtar efter att få berätta det för min familj, och för min fästmans familj. Jag tror dom kommer bli så glada =)

Vi åt föresten hemma hos mig fästmans föräldrar idag, och jag fick slingra mig från vin med att jag skulle köra, ja vi hade ju tagit bil dit men det är inte så värst långt så vi hade egentligen kunnat cykla. Och sen var köttet lite rött med som var grillat, så det var lite obehagligt om jag skulle äta det eller inte. Man ska ju tydligen endast äta genomstekt kött.... men jag vet inte, det är ju omöjligt att hålla reda på allt man ska tänka på. Det slank ner några bitar i alla fall, jag tog de bitar som var mest genomstekta.

Idag åt jag lunch med min pappa. Tyvärr var inte lunchen så god, det var nån kall rostbiff med en slafsig potatissallad och jag kunde knappt äta nånting. Dessutom har jag läst att man inte ska äta rött kött så det kändes inte riktigt bra att äta den där rostbiffen - som var väldigt röd!

Jag har även känt mig väldigt trött idag. Konstigt trött. När jag åt lunch med pappa kändes det som att ögonen skulle falla ihop hela tiden. Jag har liksom känt mig trött i hela ansiktet på nåt sätt. En annan sak jag funderat på mycket idag är när vi ska berätta det för våra föräldrar. Jag vill så gärna berätta det NU! Jag vill dela med mig till dem, och kunna prata med dem om det. Samtidigt kanske man borde vänta lite, det har ju inte gått så långt än. VI har ju inte ens skrivit in oss på mödravårdcentralen.

Jag och min fästman sa även idag att vi måste börja ta kort på mig för att dokumentera förändringar. Jag vet att det inte kommer att synas nåt märkbart innan slutet av sommaren, men ändå, man kanske kan se nån skillnad.

Jag har funderat lite på det där med att vara gravid och träna. Jag har läst att det inte är farligt att träna så länge man känner att kroppen mår bra. Att det snarare är bra att träna, framtförallt om man redan är rätt tränad. Jag är väl inte jätte tränad, men inte otränad heller. Jag har ju tränat i flera år, det är bara det att vissa perioder tränar jag flera gånger i veckan, medan jag i vissa perioder knappt tränar nånting. I vilket fall gick jag och tränade igår efter jobbet, ett fartfyllt aerobicpass med mycket hopp och skutt. Det var riktigt kul, men jag kan inte låta bli att oroa mig lite för att det ska hända något....

Jag har även läst en del på internet om att vara gravid idag, hittade en bra sida - gravid.se där man kan läsa om vad som händer i kroppen och med barnet vecka för vecka. Det är sjukt vad fort ändå ett barn utvecklas. Vad spännande detta är!! 

Idag har jag haft ont i magen. Jag undrar vad det beror på. Jag har också känt ett lätt illamående. Jag gick förbi några rökare på lunchen och det luktade så fruktansvärt äckligt att jag fick klökningar. Är det måhända så att man är mer känslig nu mot sånt, mot lukter och annat?

Jag tänkte på en sak idag, nämligen det här med jobb och att vara gravid i ett tidigt skede. Jag blev nämligen kontaktad idag av en organisation angående en tjänst jag sökte för ett tag sen. De ville att jag skulle komma på anställningsintervu, vilket såklart är jättekul. Men anställningen är tänkt att börja i augusti, med 6 månaders provanställning. Det innebär att provanställningen går ut i februari, vilket är ungefär den tid som förlossningen borde vara om allt går vägen med den här graviditeten. 

Säg att jag skulle få jobbet (och vilja ha det), undra om man skulle bli avskedad efter provanställningen på grund av att man ska föda och sedan vara mammaledig? Jag har ju fortfarande bara provanställning i så fall. Då är frågan om man ska vara ärligt på intervjun och säga att läget har blivit något förändrat sen jag sökte tjänsten eftersom jag har blivit gravid, och fråga om detta påverkar anställningen, både nu och efter provanställningens slut. Jag är ju hellre kvar där jag är idag med en fast inkomst som trillar in varje månad, än chansar på ett nytt jobb om jag plötsligt riskerar att stå arbetslös när väl barnet föds. Här ser man en av orättvisorna mellan könen när det gäller att skaffa familj. Det här problemet skulle ju aldrig en man ha.

Samtidgit måste jag väl ärligt och krasst erkänna - och detta skäms jag för, helt klart - att om jag hade ett företag och var i färd med att anställa en person, skulle inte jag i första hand anställa en gravid. Då måste man ju anställa en ny inom kort, det är inte särskilt effektivt ur ett företagsekonomiskt perspektiv.

Vad som är konstigt är att jag känner att jag redan sätter min familjs säkerhet framför min egen karriärsutveckling. Något jag egentligen inte vill stå för. Samtidigt vill jag ju attt förutsättningarna ska vara så bra som möjligt för den familj som jag och min fästman är på väg att skapa tillsammans. En familj där det inte längre bara är jag och min fästman, utan en till, en liten som kommer behöva oss och en trygg familj.

Jag har funderat lite sen igår på namnvalet på denna blogg. Enmammasfunderingar. Jag är ju inte direkt någon mamma än. Och jag känner mig inte som en mamma. Inte överhuvud taget. Men om allt går vägen blir jag en mamma. Om allt går bra är jag en mamma om ca. nio månader. Och då kommer det ju vara en mammas funderinga som skrivs här.

Anledningen till att jag började fundera på det är på grund av risken för missfall. Man har ju hört att tre månader är en slags magisk gräns, har man klarat det är det ganska stor sannolikhet att resten går bra. Men innan dess.. ja då är det relativt stor risk för missfall. Därför bör man inte börja se sig själv som en potentiell mamma än. Och det gör jag inte. Även ifall bloggen heter just enmammasfunderingar.

Jag lunchade med en kompis idag som fick en dotter för lite mer än en månad sen. Flickan var så himla söt. Det kändes både konstigt och mysigt på samma gång att jag OM ALLT GÅR BRA kommer att ha en liten jag med. Tillsammans med mannen jag älskar. Tänk vilken hemlighet vi går och bär på   

Två streck. Ett i det lilla fönstret,i  kontrollfönstret. Om det kommer ett streck där vet man att testet har fungerat. Och ett i det stora fönstret. Positivt. Egentligen anade jag det. Min mens skulle ha kommit för ca. 8 dagar sen. Mina bröst har plötsligt blivit betydligt större än vad de brukar vara. Och de är ömma. Men ändå. Min mens kan vara oregelbunden. Och jag har precis tränat styrketräning, där bröst var en del. Det kunde ju ha varit träningsverk. Men jag hoppades. Hoppades hoppades hoppades. Jag har längtat efter det här.

Jag slutade äta minipiller i höstas, dvs. innan julen 2010. Men min fästman har velat vänta, så vi har kört på säkert sex sen dess. Så för några veckor sedan gjorde vi det inte. Dvs. vi hade inte säkert sex. Och sen hade vi det igen. Alltså osäkert sex om man kan kalla det så. Och igen. Och igen. Inte trodde jag att det skulle gå så fort. Jag har läst om att det bara är några få dagar i månaden man kan bli gravid. En spermie överlever ca. 3 dagar, men ett ägg överlever max i ett dygn efter att det har släppt. Då måste väl det innebära att man har ungefär 3 dagar på sig i månaden att bli gravid. Eller?

Vi prickade i alla fall rätt. Den senaste tiden har jag trott att jag skulle skrika av lycka den dag jag insåg att jag är gravid. Det gjorde jag inte. Men jag känner en hemligt glädje. En glädje som är blandad både med förväntan, spänning, oro, lycka.... Vad händer nu? Hur gör man? Nu gäller det att börja läsa om vad man får och inte får äta, vad man ska tänka på, hur man ska lura alla kompisar, när man ska berätta det för familjen, skriva in sig på mödravårdcentralen, etc. etc. Och mysa. Och njuta. Av vår lilla hemlighet.

Egentligen är det väl fel att kalla detta Dag 1. Vi vet ju inte hur länge sedan det är befruktning skedde. Kanske är det Dag 11. Eller Dag 16. Men det får korrigeras när vi vet mer.