Vi har funderat lite mer idag på det här med att vänta att berätta. Varför ska man egentligen vänta att berätta det tills tre månader har gått? Jag menar för familj och så. Säg att nåt går snett, att man får missfall, då vill jag ändå att mina föräldrar ska veta det. För man lär ju bli ledsen. Och vara det ett tag. Vi bestämde oss i alla fall för att säga det ganska snart, vi ska skriva in oss på mödravårdcentralen efter Kristi Himmelfärds-helgen nästa vecka och därefter ska vi säga det. Iiiiiiii, jag längtar efter att få berätta det för min familj, och för min fästmans familj. Jag tror dom kommer bli så glada =)

Vi åt föresten hemma hos mig fästmans föräldrar idag, och jag fick slingra mig från vin med att jag skulle köra, ja vi hade ju tagit bil dit men det är inte så värst långt så vi hade egentligen kunnat cykla. Och sen var köttet lite rött med som var grillat, så det var lite obehagligt om jag skulle äta det eller inte. Man ska ju tydligen endast äta genomstekt kött.... men jag vet inte, det är ju omöjligt att hålla reda på allt man ska tänka på. Det slank ner några bitar i alla fall, jag tog de bitar som var mest genomstekta.